Helsingborgs-Posten – 31 januari 1863, sida 2

selsätta sig med något annat; hans hjerta hade ännu ide återwaknat till lif, och hans mwariians 2 förstand mar wäl mäktigt of länslor och fö eställningar, men funde ännu icke tänka redigt. Han gjorde förmodligen i detta ögondlick na gon rörelse med hufwudet på kudden, ty den unga flickan steg upp och närmade sig honom. Då Charles sag henne naltas, äterfann han hastigt det namn och de söreställningar, fon hittills hade undfallit honom. 2 namn war Colon:Ä be. cesa föreställningar afspeglade fig i den n eisn h hwarmed han uttalade detta namn. Den unga flickan ia! ittog tyjtnad. — Colombe! Colombe! — upprepade min stamfar i det han utsträckte armarna emot den okända, likasom för att anropa henne med sina atbörder som med sitt hjerta. Han lände då twenne warma tårar nedfalla på fin band, och han fåg de twenne wackra ör gon, fran hwilla des sa tarar hade flutit, fästa sig på honom med ett uttryck af warmaste del tag ande. Den unga flickan kastade sig d derefter ned på knä framför en Kristusbild af trä fom stod på laminen och började bedja. Dessa tårar och dessa böner egde en sun: en gripande wältalighet; min stamfar förstad att Colombe war död; hans styrka öfwergaf honom, oc krosfad under tyngden af sin imärs ta förlorade han för andra gången medwe tende. en häftig feber angrep hanom. Då en moralist smärta är nog stark för att rubba menniskans fysiska organism, ligger rädd ningen uti häitishera af sjelfwa sjutdomen. Själens lidanden tyckas aftaga i den mån fom froppens smärtor tilltaga i styrtra. J samma