Helsingborgs-Posten – 31 januari 1863, sida 2

till att bistå mina likar, och jag fordrar af dem ide ens tacksamhet. — Min har ni alla händelser förwärfwat, min herre, inte så mycket för det ni gjort mig som icke snarare för att ni wisade min följe slagersta, min stackars syjter, den sista tjensten. Stulle ni, — tillade han med dof stämma, — wilja öfa er godhet med att föra mig till den plats der hon hwilar? Wärden på stället war långt ifrån att dela Charles rörelse; hans buttra ansigte, uttryckte mera dåligt lynne än medlidande. — Mr. de Longval, — sade han, — ni ys nes mig uu tillvädligt återställd från den or lycka fom drabbat er, för att utan fara funna företaga en mils resa. En af mina tjenare refer i afton in till Dieppe, han fan taga er med sig, och fyrlogärdswaktmäfstaren fan göra er den tjenst ni begär af mig. Churu min stamfar wisserligen hade obfers verat denne mans sållsamma uppförande, blef han dock öfwerraskad af denna brutalitet, fom så föga öfwerensstäånde med den omsorg han hade wisat en främling. — Må få wara, — swarade han; jag är er allt för mycken tad skyldig för att anse mig förolämpad af detta temligen twära sätt att afffeda mig. Men innan wi skiljas åt, torde ni åtminstone wara af den godheten och säga mig ert namn. Detta namn, fom ni har rätt att dölja för en manlig nyfifenhet, bör ni ide undanhålla mig, emedan jag önskar det weta för att nämna det i mina böner. (Forts.) E—