Helsingborgs-Posten – 31 januari 1863, sida 1

de med mig, ljöd hennes matta röst, i din bors, i Guds namn. Charles swarade endast med ett hån. J detta ögonblick likasom om asfåan, fon han pukallat, hade lyssnat till hans röft delade siyn sig oc utspridde en eldslaga, eldsflammor oms gafwo den och på tiv stegs afstand från dem upprycktes ett wildt äppletrad och förl till mars len. Hästen, wild, af förslräckelse, stegrade sig och talade fig tillbaka innan de fom sutto derpa hade någon aning derom. Häftigheten af fallet hade ryckt Colombe ur min stamfaders armar. Han uppreste fig, sönderkrossad om illa få rad, men han täntte på Colombe. Han märkte ej att blodet rann. Han sötte förgäfwes efter Eolumbe. Han ropade pa henne. Jngen swarade honom. Han hörde ej annat än ljudet af det nedstörtande regnet och genljus det af hästens Hofflag, fom återupprest fig och flydde åt staden till. j Nu reste fig håret på hans hufwud och en dödstyla genomisade hans ådror. Han wagade icke utsträcka armen, han tyckte fig känna under fin Hand ett kadawer. Han wågade icke tänka, ty hans första tanke hade wisat honom Colombe död efter det förförliga fallet. Hetta warade endast en fort stund; för att göra bruk af sina finnen maste han göra en aus strängning, sasom hade Han haft arl werldens tyngd å sina axlar. Semaugen lyckades det honom göra fig reda för at hwilken sida hon hade fallit, det en hälstörta mid sidan af wägen; h kastade fig än nedsteg deruti; han f