med ett begär till fin nästas egendom, fom gör orden grec och tjuf till litbetydande. Den ende återstaende kandidaten är hert. af SoburgsGotha, fom tyckes ffola blifwa deras konung. Af förr sigtighet och fruktan för att en dag möjligen samma öde tunde träffa honom, som f. d. for nung Otto, will han dehalla sin gamla hertig: liga frona jemte den tungliga i Gretland. Ett utmärkande och tillika glädjande drag i wår. tids historia är den stora benägenhet, hwarmed regenterna föra gu foltens önskningar till mötes. Sa i Ryssland, Danmark och Stalien och blott för nagra dagar sedan hafwa wi fett Swerges fommg gå foltets innerliga önskan till mötes och gjort den kärlek och tillgifwenhet, hwarmed Swerges folk fäftat fig mid Carl XY ända frun hans thronbestiguing ånnn fastare oh innerlägare. Från ala kanter inga ocksa dagligen underrättelse om den glädje förflaget framtallat, och fom redan gifwit sig luft på flera satt. Sa wid fal. familjens be: söt på Mindre teatern, borgare och bondeftåns dens kollationer. J Torsdags uppwattades fos nangen af samma stand och nu har Hufwuds staden beslutat en tacksägelseadress till tonungen; och för en illumination Garlsdagen tiäffas stora förocredeljer. Åjwen pu fiera andra ställen i Uudet tänter man på nagot mora lysande sätt fira jamma dag, och i Helsingborg åro redan flera förberedelser widtagne, hwarom wi i ett följande nummer wilja meddela mera. Pa tal om reprejentationsförslaget kunna mi icke underlata att meddela följande ur Östg. Corresp.: En liten evenemang, märklig och karakteristisk nog, derattas hafwa tilldragit fig inom fonjeljen, en stund före det ögonblick, då H. De. tonungen understref förslaget. Då tonungen nemligen inkom i kouseljen, skall han — så säges det — hafwa funnit ton: selj-ledamöterna grupperade har och der i salen, med uttryck af en wiss oro i fina ansigten. Konungen skall emellertid hafwa tagit plats wid bordet, men statsräderne förblifwit i förut be fintlig stallning. Konungen sages da haswa upomanat dem, att jemwål intaga fina platser, hwarpa lifwal en of dem, förmodligen jultitiestitsministern, i alla konseljledamöternas namn, jstall hafwa förklarat deras tuntar, emedan den wigtiga stunden nu war inue, då rikets största lifsfraga jkulle företomma till slutlig behandling, och de befarade att Ö. M. konungen möjliatwis stalle wägra sin underskrift, i hwiltet fall hela statsradet fattat det beslut — att en hålligt resignera. Konunugen skall — sa förtäljes det — efter denna förtlaring, en stund helt tyst la betrattat dem, hwarefter han med ett smålecrde pa siua låppar säges ha yttrat: ymertliger, na, få sätt er da ned, guobar. Kort drester war akten underteckuad. Cu tomugs Yttranden Ha alltid eu Wij dre tydelje för ett lund. J detta jall har kung Carls mchända mera betydelse, än fiertalet andra fonmgars, enär den fwenfia grundfaraf: teren hos honom är få ntpreglad, att hans yttranden, framförallt genom sattet, hwarpa de framtomma, gerna uterljuda i hwarje swenskt bröst, jasom från en rejonansdotten. Wid ett frimuraresammantrade för någon längre tid tillbata sager ryltet, att konungen bland annat ifall ha yttrat: — Jag har ännu ide afgjort med mig sjelf, om jag flall ingå på den föreslagna uva vilde dagsordningen; men om jag gör det, uda fan ffall jag ockja söla att draga förslaget i land. vivo dessa anekdoter sanna, tunna de ej annat än ingifwa ökad tillför siat. Ai — AN on LL å ee