Helsingborgs-Posten – 27 januari 1863, sida 1

———— —— — — — —— — detta hede warit långt ifrän tillräckligt till bes hofwerna fom ökades i mån af brodrens sjutdom. Då hans beklämda hjerta wille blanda sina tas rar med hans förtrogna derborta, norrut, hwars minsta detaljer han erinrade sig, hade han ide wäl fromfallat denna tafla för an han wid ua synen häraf förskräckt tillslöt ögonen. Wid fis dan af den dödens skepnad som närmade sig hans bror, hade han sett en annan, icke mins dre sörsträcklig, fattigdomen, och denna hade han sett med sitt finger widröra Colombe, denna Colombe, för hwilken det syntes Honom som Gud hade skapat all werldens rikedomar. Han beswarade sin swägerska, ty jag sinner ännu uti hans korresvondens två bref, fom är ro daterade i Juni 1662, flera koncepter eller fo pier med Charles egen handftit, hwilka handla om hans fjufe broder, oc) en mängd pappers lappar fullklottrade och öfwerstrutna, hwilka han omforgsfullt förwarat, erinrande om den betys delfe han fästade wid ett fom erinrade om hans första ungdomskärlek. En eftermiddag, då min stamfader inträdde i det hus han bedodde mötte han i förstugan en karl fom wäntat på honom; denne lemnade hos nom ett bref. Han hade knappt kastat ögonen på underftrifs ten af detta bref förr än han blef litblek i anz sigtet; han wacklade, och om ide bänten på mils fen mannen fatt hade warit der för att emot taga Honom hade han fallit baklänges. Han Hade igenfärt fin swägerskas stil och det ffrifna war till hälften utplånadt af de tarar fom nedrunnit på pappret. Janan han bröt fis gillet hade han trott att Jean Baptiste war död. Så förhöll det sig äfwen, Columbe förfunnar de honom den olycka fom drabbat henne. Hon — ä — —