Helsingborgs-Posten – 24 januari 1863, sida 2

— Er fattig enka och hennes twå söneer återwände en afton ur den närbelägna mideffogen, der de samlat ris till bränsle. Modren bar en stor, men hwar och en af gossarne en mindre knippa wideqwistar på hufwudet, och knipporna woro fammanbundna med band af hopsnodd halm. Under wägen mötte de en rik köpman från staden, och de bådo Honom om en allmosa. Men deu rike mannen sade till qwinnan: Ni behöfwer ide tigaa. Öfwerlemna åt mig edra begge gosjar; då skola de få lära att göra guld af ris och halm. Modren höll detta för ett ffämt; men föpmannen försäkrade att det wore hans rena allwar. Då gaf hon sitt samtycke; köpmannen förde gossarne med sig, lät den ene lära sig korqmaleriet och ven andre halmflätning. Efter twenne år återfommo de till modrens torftiga hydda, förfärdigade oförtrutet de madraste forgar och de finaste halmhattar och öfmerlemnade warorna åt köpmannen. Er dag ins trädde denne i deras koja, betalade ie arbeten, han erhållit, med idel dukater och ijde leende till modren: Nå, hade jag ide rätt? Har jag ide hållit ord? — —