är lyckligt för edra guldmynt, att wi nelat att taga i korten. Stick in er wärja! För fan, ni mätte wäl inte wilja anfalla en person fom inte förswarar fig. — Jag stall nog återfinna dig, din tölp! — Matte Gud bewara er derifran, mr. des valier; och tillåt mig nu att förklara nig. Om jag erinrat er om ett förfiutet Lif, fon förefaller er mindre angenämt, få war det etdast för att förmå er att egna någon uppmärkamhet åt mina ord då jag nu går att tala om framtiden. — Om framtiden! — utropade på en gång de trenne bordskamraterna. — Ja, mina herrar, om framtiden, — återa tog den okände i eu enkel, men temliga twärs säker ton. Inom ett ögonblick hade hwarje spår ill wrede förswunnit från mr. de Blignacs arijgte. — Nå för tusan, — utropade han ; — ni måste wara en astrolog! Jag hade annars trott att den sista af det slaget för länge sedan hängdes på Grevesplatsen. — Jag är inte någon astrolog, mr devalier jag ör bara en man, fom gör sina observationer och jemförelser och behåller dem i minnet ; ingens ting widare. — Nå, hwad kommer wäl att hända mig, i fall jag inte följer edra råd? — Det fommer att hända er någoning äns nu wärre än som hittills händt er. — Det der låter temligen obestämdt, min bäste herre, och jag Hoppas att ni är nog artig att wisa mig den sten, mot hwilken mitt ök tommer att fnafma. ö (Forts.) — ÖOlm—