Helsingborgs-Posten – 20 januari 1863, sida 1

fall ide heller längre förställa mig. Då jag fåg eder, fade jag till mig sjelf, fe här en hederlig karl, fom ice skall neta mig och min wån Ber tant att göra några infatfer; och ju mera jag odlar eder betantffap, desto säkrare blir jag att ej hafwa bedragit mig. — Ri är ide skarpsynt, min herre. Waänta litet, utropade gascognaren, som för ett twetydigt ord, ej war den man, fom af stod från fin föresats; jag mill underrätta c der, min bäste herre, att den otur, fom förföljer mig, bestyrker ett ordspråk, som ni känner lika få wäl fom jag. J allmänhet gynnad af kärlelen, behandlar mig spelet med en oerhörd stränghet. Det är ett werkligt lyckans ögonblick, fom jag bjuder er i denna stund, oh jag ans NN er för alltför förståndig för att afftå derirån. — Werkligen, fade den okände, hwilken uns der några ögonblick betraktade mr. de Blignac med sina genomträngande ögon, werkligen har ödet icke gynnat er hittills, oaktadt Ni, tror jag, aldrig har haft anledning att förebrå er för det ni låtit tillfället att fresta det gå er ur händerna. — Hwem har underrättat er så wål? sade gascognaren. Ett besynnerligt leende for öfwer främlingens läppar, under det att ögonen vafmändt woro fästade på gascognarens. — Herr chevalier, återtog han, jag har för ett ögonblick sedan afwisat den ära, som ni och dessa herrar, wille bewisa mig, men jag blir icke desto mindre eder förbunden derför och för att på något fött wisa min tacksamhet för det wälwilliga bemötande, jag rönt af er och era männer, anhåller jag att få gifwa eder ett godt råd.