Helsingborgs-Posten – 20 januari 1863, sida 1

ten derföre, att jag följer min första tanke, att gå in i det rum, som år bestämdt för mig i detta wärdshus. Främlingens smärtsamma skakning, den Hofs samhet, hwarmed han uttryckte sin rättmätis ga snarstickenhet, rörde Paul Bertant och hans kusin. — Min herre, sade den senare, det tillhör oss att be om ursätt; jag skulle ide wilja för någonting i werlden att Ni misstänkte mig för delattig i en obetänksamhet, fom malde till of fer en man med wärja och som, äfwen om han ide är adelsman, troligtwis har åtminstone warit soldat. — En uppriktig förklaring skall råttfärdiga oss genast, min herre, tillade Paul Bertant; wår wän Blignacs artighet war ide få vegennyttig fom ni trott; han hade hoppats ... Gascognaren ansäg fig nu förbunden atttaga till ordet — Det will föga, att han hoppas ännu, utropade han under det han blandade fermt nås ara kortlekar, fom wärden hade lagt på bordet; ja, min herre, om jag har wisat någon öfmers ro ffning wid eder smak för en dryck, fom enligt min tanke ställer menniffan i jembredd med djuret, så har jag icke desto mindre af den ftolts het, hwarmed ni förde handen till adelsmannens wapen, funna finna att Ni ej är af så simpel härtomst, fom ni tyckes wilja öfwertyge oss om, och jag är öfwertygad, att ni efter supeen skall lö ra er infe, att hederligt folk bar bättre att gör ra, än att sofwa bort tiden mellan lakan. Wisferligen, de funna anwända den till att förlora deras penningar. — Eller att winna nästans, återtog mr. de Blignac, under det han stolt lät några mynt klinga i sin byxficka. Ni har gissat rätt; jag