Helsingborgs-Posten – 20 januari 1863, sida 1

— Ah, utlät fig Blignac, är det ej nog med att wägro ett parti lansquenet, skulle Ni också wilja gengälda det med en predikan. — Våt dli att spela, mr. chevalier de Blig: nac, sade främlingen med dof stämma. Gascoguaren utbrast i i ett gapskratt. — Ah, ett förträffligt skamt, utropade han; men jag känner igen det; liften är ej få väfwen; det är den ömma omsorg, Ni har för den der späckade benningepäsen, som inger er det. Den högtidliga minen, den hemlighetsfulla tarakteren i edra recommendationer hafwa synts eder såsom ett förträffligt medel att twärt a bryta det nöje, jag närde, genom att inläta mig i ett samtal med eder. Bravo, min käre herre, men ni har ej tänkt djupt nog i ämnet. Våt bli att ivela! för tusan; en Blignac ser lika gladt på sitt fista guldmynt, och misströstar al: drig om att förwärfwa sig nya. — Jag känner för wäl menniskohjertat för att ide hafwa förutsett det bruk, Ni slulle jöra af mitt råd; emellertid, jag upprepar det ånnu en gång, låt bli att spela mr. de Blignac! — Och hwarföre så? låt fe, fade gascognas ren, stödjande fig med armdågarne mot bordet och sötande att antaga en glad uppsyn. Ni har lyftat en flik of eder mast för att wisa of; när fan af en predikarebroder, jag mill nu i min tur meta, med hwad rätt Ni inkräktar denna roll och jag fordrar, att ni utwecklar edert ins gangssprak. — Är det då osanning, mr. chevalier de Blige nac, att spelet hittills warit er synnerligen vs gunstigt? — Efter den betännelse jag nyss gjorde, mi jar det, fom ni nu anmärker, alls ide, att Ni är en bland profeterna. — Er äldre brors oförmodade död satte er i