Till min söta knsin, om jag bade någon! Jul och nyår äro ändtligen öfwer, men nu är det kalasernas tid. J alla hus wänder man upp och ned på allt hwad man har, herrarne föras ut och fruarne grassera wäldeliga. Om aftonen samlas folk i de upputsade rummen, man äter och dricker och andra morgonen mat: nar man mer elier mindre yr i hufwudet af den förflutna aftonens fröjder. För fruntims merna kan allt detta haswa sina behag, det är en omwexling i deras wanliga stillo och tysta lif. Men männerna? Huru mången man wvriz der ide fina händer och slänger nattmössan i wäggen, då han öfwerräknar kostnaderna för en sådan tilljtällning. Och hans lugn, hans husfrid, hans papper, böcker, allt blir oroadt. Han gär huswill i sitt eget hus oh betraktar fina eller rättare fagdt, fin frus wackra möbler och präktiga ljuskronor med lika stor förundran od) beundran fom någon af hans gäster. Men det måste Jå wara, dessa tillställningar äro ett nödwändigt ondt — man mäåste ju lefwa! Men fjelfwa bjudningarne äro det kinkigaste af alltsammans. J ett litet samhälle sädant som Helsingborg, Trelleborg, Haparanda m. fl. stå nästan alla menniskor i en wiss beröring med hwarandra. Skall man bjuda den, få får man äfwen bjuda den, ehuru det är bra förs argligt. Herrarne funna temligen jemka fig och lägga mindre wigt wid dylika småsaker, men för damerna är det långt ifrån småsaker — det är att wara eller icke wara. Kommer fru A., kommer ide fru B., och kommer icke fru C. kommer icke hellre fru D. Man spionerar på alla sätt och wis för att få reda på bjudna od ide bjudna, och när man slutligen trott fig finna att man kommer i någorlunda passande sällstap, går man. Andra dagen är dock Hufs wudsaken. Herrarne hafwa ondt i hufwudet men äro i allmänhet rätt belåtna med fin afton — en del minnas knappt hwad de fått för godt. Men damerna samlas omkring kaffebordet och nu genomgås det hela med kritikens ögon. Wärdinnan war enfaldig, döttrarne tillgjorda, anrättningarne mer eller mindre misslyckade och ledsamt hafwa de alltid haft. Det är tacken för beswäret.