genhet, han samlat, har jag ockjå intagit en plats fom tillåter mig att fördubola den. Mr. de Blignac hade försjunkit i ett dvöms mande tillstånd. — För tusan, sade han med darrande röst, fins det icke något medel för en man med god wilja att taga del i detta bolag? oo Det biftra anletet, fom girigheteu förlänas de en hög purpurfärg, stralade fom en foppars kastrull oc) wisade sa tydligt den snalhet, som dessa detaljer hade uvvwäckt i hans sjal, att Paul Bertaut och hans kusin utbröto på summa gång i ett gapskratt. Mr. de Blignac bet sig i läpparna och åters tog med låtsad likgiltighet. — J sjelfwa wertet utgör det företag, fom Ni nyss fade tillhöra Nya Frankrike, det ut märkande draget för handelsståndet och en ar delsman fan ej drifwa handel utan att förwerka sitt adelsskap. Wi äro ide Britter, mi. — Rog härom, min stackars Blignac, fade Charles de Longval. De tre mynten i blått fält, fom utgör ert wapen, likna de foglar, fom fiqurera på min sköld; de äro i stort beher of att blifwa förgylda för att återfå någon glans. — Och i sjelfwa werket, fade gascognaren med en säkerhet, fom tillkännagaf, att oattadt den inwändning han nyss gjort sig sjelf, han långtifrån betraktade affären som omöjlig, hrarföre stulle ide Ni, min löjtnant, resa med of? — Jag? det är något helt annat, återtog officeren, hwars fysionomi ånyo blef dyster, jag släpar wid benet en tyngd, fom skulle funna hindra mig att klifwa öfmer relingen på ett fartyg D Må wara, utropade Paul; här hafwa mi Charles, fom skall uppstämma en af fina fjäla messor. — För förfta gången kommer jag nu