Helsingborgs-Posten – 15 januari 1863, sida 1

welsingbora. — J åiihetaswännen mes: Rär man fer att den ena reformen efter den andre efter lans 01 och swara f födstowåndore Udtrli Gen : amföde 8 under wår unwarande slerrsls syrdelning, men straxt derpå rufar i wanwård hhem regeringens oristande nit eller bristande förmäga at: htjöra reprejentativnens afsigter, utan utt deuna reprej sentution eger malt fatta siyn elsen i den riitning oc) werkjamhet, fom warit ajystad, ja framstär med få mycket oaswisligare udde wändighel behofw et af vepvefentationsreformen, som ensam tan gifva solket och regeringen traft och förmåga att handla halo sig bör, och wi ga derföre dag fran dag all t mera sånåtande och otaliga att undligen få stocka op omtring den fana, som regeringen lofwat för refornuvannerna utwedla. Det kan ockja ide dröja många dagar innan den stora handlingen skall utföras, och dessbattre san man hysa den nästan säkra förhordningen, att alit stall gå bra. Det wärsta motstondet bar wmtats aj presterna; men mi tro, att E-m i Barometern i bufwusdsak har rött da han säger: 5 Prefterna lära föruatse sitt öde oc gå jur upplösning sasom rits Stand, tillmötes med resignation — till och med i hö gre, i patriotisk mening. Oh det ar böjt ude; det är glädjande; ty deras veto ssialle dot oc wilkorligen uppskjuta den önjtwärda, ja den ndwåndiaa reformen ännu för ett cilec par tiotal. samma veta skulie ock isolera tan sie bee la bkriserslape, hwars oskyldiga medtemmar då fingo lida för fina veprefentanters halleftarrigbet. Detta lärer doc knappast wara att befara, ty redan lärer halfwa det högwördiga stondet mar ra eeferugt stämd. — Harpfpelaren Frans Ponis, som man med lika mycken förundran som beundran