som den förste. Derjemte har föreståndarinnan, oberäknad en nug medhjelperska, fom från föres tagets början troget statt wid hennes sida, ntan all ersättning för fin möda, äfwen tagit en, från Manilla utgången, döfstum flicka sasom tje narinna. ö Stolan fan således un sägas wara fullt äns damalsenligt ordnad och, enligt nyligen gifwit intyg uf föreständaren på Manilla, fulltomligt motswara en fådan förberedande skola för döfftumma, fom wi hittills saknat och fom, då institutet på Manilla ärligen måjte wägra ett stort, antal sötande inträde, är i högsta grad behöflig, helst fom mun länge infett, att barnen lära lättare, ju tidigare de börja, äfwensom det wäl är sannolitt att underwisningen blir bättre och wärden omjorgss fullare i mindre hemskolor, der barnen ej i50till 100-tals kasserneras tillsammans. Men — flertaler of lärjungarne äro jattigs mans barn, och det är tydligt att företaget ite är af dem, fom funna bära fig sjelfwa. Hittills uppburet af en enda persons, en swag qwinnas, otufliga mod, outtröttliga möda och aldrig fmikande förtröstan, understödd af ett var littänkande medarbetares biträden samt af nägra få mennislowänners tillfälliga bidrag, fynes företaget, sawäl som dess ledare, nu wara tillvädligt pröfwadt och wäl förtjent af statens traftiga understöd. Det är här ide fråga om en wälgerning, icke ens mot de döfstumma barnen, annu mindre mot deras wårdarinna, som offrat allt för dem, utan att fordra eller hoppas något för fig sjelf. Om man begär ett anslag af staten, tillräckligt att betrvgga ftolans ekonomiska beständ och att aflöna def lärare, på det att den framgent matte tunna fortgå i oftörd werksamhet, bildande till upplyfta, nyttiga och arbetssamma medlemmar i Staten de wanlottade barn, hwilta eljest torde förvlifwa wettlösa od otunniga wareljer, lita onyttiga fom olyckliga, en börda för jig fjelfwa och fame hället — sker ju denna begaran i Statens eget intresse. Eller medför ej hwarje arbetsför arm, hwarje konftsticklig hand hwarje tänkande sial, som Staten genom skolan fon eröfra åt fw sjelf, en obejnidlig materiel winst, mången gång mindre dyrköpt än den sorgliga och betungande pligten att underhålla litet wetande och till arbete ojörmögna samhällemedlemmar, hwilka ligga jig sjelfwa och fommunen till last. Den egna fördelen förenar här bögljudt sin röst med det christliga förbarmandets, och säkerligen siola Rikets Stånder, ) om fas ken framställes till deras behjertande, i Statens få wäl i din lidande mensilighetens intresse, bifalla sörslaget om ett ärligt understöd tillruckligt att jemte den enskilda wålgörenhetens bidrag underhalla denna nya förberedande bilds ningsanstalt för naturens wanlottade sijufbarn i wårt land. Esselde. ) Sem befant är, har Riksdagsmannen Sw Rosenberg inom bendeständet wäckt rn motion om hjelp från faten ät deuna inrättning. A— — — — — — — ——