Helsingborgs-Posten – 13 januari 1863, sida 2

— Paul! . .. — Ja, min bäste Charles, det synes nog att du ide, lika fom jag, nyss antommit frår wil darnas land. Du fan ide fatta hwilken lyda en sådan person känner of att höra sjungas och swäras på franska. Sedan fjorton dagar går jag likasom i ett ständigt rus. — Då jag hope pade ned från fartyget fom förde mig i land, föll jag den förfta qwinna, fom jag mötte, om halsen och kysste Henne tre gånger, fastän jag såg att hon war gammal och ful Wid denna enthusiastiska förklaring funde Charles de Longval ide längre behålla fin allwarsamma min. — Då hade ni werkligen otur, min bäste mr. Bertaut, — sade baron de Blignac, — ty jag slall säga att wi inte ha ondt om wackra flickor här i Dieppe. — Ni talar om dem, mr. baron, med tonen af en man, som räknar talrika offer ibland dem. En skäl för edra eröfringar mr. de Blignac! Mr. de Blignac klingade med sin wän med en lislighet, som wisade att denna skål hwarken war honom obehaglig eller owanlig. — Min kära kusin, — iaföll den blonde of ficern, — om du inlåter dig med min käre Bliqnac på kapitlet om hans kärleksäfwentyr, så kommer han säkert att öfwertyga oss att han är Cupido fjelf, förklädd till gammal officer för att undwika obehaget af en mängd eröfvingar ! — Om uni frågar de refpettive papporna och mammorna här staden, min kära de Longval, så torde de funna underrätta er om, att hwad ni kallar en gammal officer är någonting wida mera fruktanswärdt än wis sa unga män, font masquera fin bristande framgång under en lif giltighet af hwilken ingen låter lura fig.