sörtroli octer och ni må tillåta mig göra er nppmärtsam uppå att det är ganska oartigt att sedan ni önskat njuta af mitt wärda sällskap, lemna mig ensam att betrakta en butelj ur hwil: ken wi redan dragit ut mnsten. Detta är för löjtnant de Longral, ty war kusin mr Bertaut, skulle säkert icke glömma hwad man är skyldig hwarandra, gentleman emellan .. Den officer, som mr. de Blignac kallade Longs val och som han titulerade för löjtnant, ryckte på axlarna. — Tillat mig i min tur, min före de Blig lig nac, — fade han — framfrå lla jaken sasom jag fer den. Det är fjorton dagar sedan min fur siu Panl Bertaut anlände fran Åmcrita, och utan att gifwa fig tid till mera än att helsa vå mig, reste han samma afton till Paris för att till de Mazarin aflemna styrelsens i Canas da devescher. J das, da ni och jag kommo ut från citadellet mötte wi denne samme Bertaut, ou nedsteg från sin häst sör att omsamna mig, ch bad mig deltaga i den super som wäntade shonom i Oet uppwindade Anfaret, oc få vidt jag fan erinra mig, war det nr, min bär te chevalier, fora anhöll om äran af wårt fällfan. Emellertid synes det mig wara temligen datunligt, att mi efter en få läng sliljsmessa fulle önska att wara allena. Ni war af en ans wan taule, och mi betlaga oss ide deröfwer; men li bör åtminstone icke anklaga någon annan än r sielf, om ni inte anser er ställning här mava få angenäm fom ni möjligen kunde önska. En blixt of wrede lyfte i gascognarens ögon van fattade med en förolämpad åtbörd sitt glas, nen lika hastigt och med en snabbhet fom ans udde att han under sitt lättsinniga och grofwa ttre dolde en wiss wiljolraft, dämpade ban det ;otande uttrycket i sitt ansigte och hans hand