Helsingborgs-Posten – 13 januari 1863, sida 1

Den andre af sällskapet war icke mera än tjugo år. Han war klädd med mucken omsorg Tyget och snitten i hans kladedrägt, de märga banden fom prydde densamma, war något så elegant att man fällan får se något sådant ue tan wid hofwet. Jemte detta sprättaktiga yttre egde likwäl den unge mannen i hela sitt uppförande all den naiva uppsluppenhet som tillhör ungdomen. Hans tal, hans fött, war ide det minsta fött cller tillgjort, något som man oftaft fann hos den tidens modelejon. Man kunde läsa i hans anletsdrag hwad fom försiggick inom honom. Han njöt of nöjena, måhända nya för honom, med hela sin ålders hånförelse; mera upprymd af det muntra stojet är af winet fom han dvucs kit, täflade han med mr. de Dlignae, i att wara högljud, skratta och stämta; han uterupps repade de refränger som intonerades af den gamle bussen, och man behöfde blott ert ögons dlick betrakta dem, för att märfe att det war dessa båda Herrar, hwilta förorfafade det owä fen, fom föreföll de beskedliga borgarne i Diepz pe få misshagligt. Den tredje famraren tycktes ide wara få nun tert sämd fom de båda förutnämnde. Han war omkring 25 a 30 år gammal och hade ett manligt, alswarligt utseende. Junan man hann upptäcka det karakteristislt sköna i hans drag, förmånades man öfwer den mellankolista pregel han bibehöll midt under utbrottet af den meft högljuda munterhet, man maste göra sia den frågan, hwilka förtidiga sorger kuuna nafwa få djupt särat denna unga panna Litasom mr. de Blignac war han anstalld mid reges mentet Boisfiere. Han war till wexten lika få lång fom de andra bordskamraterna, men dens na wext war mera proportionel oc starkt ut: