Helsingborgs-Posten – 13 januari 1863, sida 1

wecklad: på de breda axlarna, det mycket hwälfs da bröstet, och på hela ntwecklingen af den unge officerens muskelsystem såwäl fom det ljnsbruna häret, den genomskinliga hwita hyn igenkände man de outfplanliga drag fom den nordiska raz cen lemnar i arf at sina aftomlingar. Fastän han gjorde Heder ät de fulla glas mr. de Beliguac iffänkte at honom, didehöll han likwål heta fin tallblodighet och hans mun terhet war långt ifrån att uppendara sig på jamma stormiga fött, fom hos den äldre och yngre af bordstamraterna. Om det hände att han log, war det åt ynglingens häftiga glädieyttringar och wid åsynen af dennes wackra ans sigte, tom purprades af nöjets feberglöd; då steg han upp från bordet och omfamnade honom med on ömhet fom man nn för tiden slulle anse får som något eget men som hörde till den tidens sed. Mr. de Bliqnac hade nyss slagit upp en ny butelj; han fyllde sitt glas, lät det rubinfärs gade ämnet tindra inom sina kristallbräddar, under det han Höll det framför ljuset och töm de det Helt långsamt med en kännares djupa bes grundande. Den ljuslette officern, fom tycktes en stund hafwa warit bejwårad af ka:nratens ordswamel, begagnade sig nu af tillfället, då denne war så allwarligt sysselsatt, lutade sig intill den unge mannen: — Således, Paul, fade Han, är det om ett år du ämnar återwända till nya Frankrike. -Ja, swarade denne, fom benämndes Paul, och hela detta år ämnar jag tilldringa hos dig, min gode Charles. — För of blifwer denna tid ganffa fort, men Nn säkert förefalla din mor bra lång, min qustes