Helsingborgs-Posten – 10 januari 1863, sida 2

j någon utbildad byggnadskonst och gjorde icke mera beder åt arbetarne fom hade tillyrat tim vet och murat frenarne än åi arkitekten fom hade ordnat inredningen, och emellertid egde Det uppwindade Åntaret previlegiet att ide allenast herrbergera herrar sjökaptener, utan afwen adelsmän i trakten och officerare af rer gementet de la Boissier, fom då lågo i garnis jon i Dieppe. Er afton i Februari månad 1662 genljöd i den Stora salen på Det uppwindade Ankaret sang och skratt blandadt med glasens klang. Det war sent och man höll ett sadant oljud derinne, att mängen attningswärd borgare i Dieppe, fom dröjt något länge ute och nu åter: wände till hemmet, ledsagad af en piga fom bar den traditionella lanternan, stirrade nppåt emot det smala fönstret, hwilket flammade i mörtret som en helwetesglugg. Han hade alli stäl i werlden, att antaga, då han hörde detta owäfende, fom ffatade dessa små rutor i deras blyinfattniug, att de wärsta wildhjernor i den goda staden, denna afton Hade församlat fig på Det windade Anfaret och fördubblade fina steg, likwäl ide utan att först hafwa önskat alla fridstörarne pocker i wåld, med all en menniskas fasa för de utswäfningar, hwilla hon icke sjelf deltager uti. Det är i denna sal jag tager mig friheten införa mina läsare De gäster mäster Baudrillart, wärd och kock på Det windade Antaret, hade hos fig, woro mera fåtaliga än de förbigående inbilHela sällskapet omkring det långa ekebordet med spiralfötterna, det förnämsta möblet i rummet, bestod endast af tre perfoner! Men detta bord war belastadt med en sådan