Helsingborgs-Posten – 10 januari 1863, sida 1

——— —— — — — — — — valska länegodsen till husets gemensamma bästa; han lemnade sålunda ett understöd, hwaraf den ftackars siullingen war i få stort behof. Han täflade med Colomde uti att egna brodren all möjlig omsorg och hans samtal och berättelser om äfwentyren på hans resor bidrogo icke litet till att förljufwa det annars ständigt enahanda för den stackars blinde. För denna oinskränkta tillgifwenhet tände Jean Baptiste fig oändligt tacksam och mid hwarje tillfälle söfte han wisa detta. Då han war ensam med sin hustru, utgjorde alltid Charz les nobla och upphöjda karakter samtalsämnet; då han war ensam med denne sednare, talade han om Colombe, fom han liknade wid en af himlens englar. Pierre Brossier Hade troligen ide underrättat Jean Baptijte om den egentliga orsaken till Charles afresa eller, om han talat med Honom derom, hade den äldre brodern, jom delade hans åfigter, ide trott att denna barnslighet skulle hafwa några widare följder, ty oupphörs ligen bad han Charles att förströ Colombe, taga Colombe med fig på promenader eller biträda henne i hushållsbestyrelsen, beredande derigenom ofta tillfälle för dem att närma fig hwarandra. Colombe å fin sida war alltför fyff, för att funna tänka på att hon utsatte fig för någon fara. Långt ifrån att undfly dessa tåte-å-tete, fann hon fig aldrig mera lycklig och belåten än då hon git ut för att spatsera med sin jwåger. Emellertid dröjde det ej längre innan hon märkte att f. d. sjömannen började blifwa wid äligt lynne och tankspridd. Detta oroade henne doch hon talade derom med sin man. Jean Baptiste drog en djup suck. Med en egoism, oskiljaktig frän alla menstliga lidanden,