Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 3

An KR EP 5 19 JUVE ME — ERNER Nyärobetraktelser. Hastigt flytta lifwets alla stunder. en minut, snart sagdt, hwar dag blott är: timmarna fly pilsnabbt fom sekunder; hwad en framtid i sitt stöte bär ingen wet. Bäst ock att det ej weta; efter lösningen må wi ej heller leta. Gamla året gått till sina fäder, men dess minnen lefwa hos oss wöl. Maånget utaf bem wårt hjerta gläder: manget törnetröner oc wår själ. Han likwal, som werldens lagar stiftar, i fin kärlet och hwar menftas lott utffiftar. Mången blomma, doftande och prältig under fista årets lopp har dött; mången fraft, få lefnadsstark, få mältig, emot dolda hinder fig har stö tt och sörlamats. Så är lifwets skiften 4 räknade hwart steg, frän waggan intill griften På wår wäg jå mången Caronslilja blomstrat har i det förflutna år. Stall i år och hända få? Hans wilja ste alltid, som bäst wårt wäl förstär! Hans, som rättwist stijtar lifwets öden och fom nyceln har till lifwet och till döden. Se på mången find den friffa blomma, wittnande om ungdomsmod och fraft! Stola wäl de onda dagar komma, stall den fröjd förswinna, som wi haft? Ja! de stola komma, dessa dagar; fröjden skall ock fin, om det få Gud behagar. Men det fins en fröjd, fom aldrig switer, fins en blomma, som ej wissnar bort såsom den, som bort från linden wifer: fröjden ide fwttig är, ej fort. Fröjd och blomma Tro mi plägar kalla. Dessa böra ju oc höra till oss alla. Då skall och, när detta året slutar, stråladt om af aftonrodnans glans, och sitt hufwud ned till hwila lutar, prydt af tusen, tusen stjeruors frans, Loppet ännu qwarbli i wart hjerta oc) of gifwa kraft, att lida hwarje smärta. Rdt. ADA — — — —