Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 1

—— ——— AA — — —— — — sidan om wägen, ropade han ännu suckande hennes namn. Då den dag närmade jig fom war utfatt för Jean Bapiistes och Colomdes sörening, bief siriden emellan tarlet och pligt i hans hjerta allt swärare; han började frutta för sitt förstand. J wissa ögonblick af ytterlig nedslagenhet, hwilta följde på dessa triser, då hans förtwijlan nått fin ottersta Höjd, däfwade han. Tanken på sjelfmord hade förswäfwat honom. Hans religiösa känslor uppreste sig mot den tanten att ett ögondlicks swindel tunde fosta honom hans ewigå salighet. Han beslöt att begiwa fig till andra ändan af werlden, för att blifwa fri denna frestelse, mot hwilten den tanken att Colomde tillhörde en annan, gjorde honom få swag. Han trodde att Han da icke andades samma luft som hon, då han icke sag några ansigten, som paminte om hennes drag, då han icke nu mer hörde några röster fom talade samma mwälljudande fpråt fom hon, stulle det spöte förswinna som aldrig lemnade honom hwarken natt eller dag, han trodde att skilsmessan war detsamma som glömska och att han på andra sidan occanen skulle återfinna det hjerta som han un icke kunde lösslita jran henne. Han beslöt derföre att gå ombord på något fartyg. Han uppwisade fina betyg för storamiralen of Frankrike, hwilken antog honom såsom fadett på ett af Hans Majeståts skepp; han ajreste genast till Rochefort, förskaffade sig en embarteringsordre och några dagar derefter affeglade han till Canada. J Ouebec fann ban en faster, hwilken wäl willigt öppnade fitt hus för honom.