Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 1

-ulon till vevantens hamnar, mar hans tarlet I till Colombe lita alögande och haftig fom då i bon förseu gängen satte fin fot på Hans WiaÄ lejläts sicpp. i 2 ö Ta han för andra gungen aterkom till Ioux ton, fann ban der ett bref fom mäntade pa Detta bref war från Colomde oth Colombe bad honom genast komma til UC ue. Charles gaf fig tuappt tid alt afsted och afrejte. Under resan gissade han pu alla möjliga anledningar. Colombes bref war fort, det tucktes antyda, att en ftor otycka drabbat henne och hon namnde icke ord om hans bror. Måhända mar Jcan Baptiste död? Oattadt all den sorg till hwitken brodren darit en ofriwillig anledning, hade Char les al drig upphört att aljka Honom; aldrig hade en tanke af bat eller wrede blandat fig i hans förtwiftan. Ta ban tänlte på möjligheten af denna olycka, blödde hans hjerta och hans ögon fuktades, men de motsträfwiga tararne uckade att betyga en smärta som icke desto mindre war fulltomligt uppriftig; han hörde inom sig en gudlös röjt, som hunade hans sorg och mol hans wilja framträdde mellan hans ögon och Jean Batistes lik dilden af en qwinna sort nu war erfa och fri och han kande blodet sjnda i sma ud or. Ett ögonblicks efteltanle war nog för att stinara denna blåndande hägring. :jwen om han fann henne fri, war denno qwinna helig för Honom ensam i hela werlde ban bade föriorat rättigheten att begära hem itt hand och med försträckelse tänkle ban fig mÅe— ligheten att, sedan han först warit swartjjnk A D 7 — 4, —