Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 1

Men hwarken de demotståndliga förftröelser font nya werloen borde funna erbjuda en fi HIN man eliec hans tants hjertliga emottagande, eller den wanskap som hans up Paul Vere tant wijade honom med all den öppenhjeriighet som tillhör haus alder, tunde lindra hans fjäls get omdord pu ffeppet hade förmått t sinta sina sorger inom sitt eget bu då Dåade lar lida i tysihet: hans före twif an hade förlorat fin yttre wäldsamhet, men fälunda tufwad, fade den blifwit ännu mer Ggz gande och farlig. Åmotjats till hwad fom pasferade under de stora almarne wid wägen till Picardiet, i stället för ot fy undan, följde Colombes bild honom och) tje dag sag han henne mera stralande och forledande än förut. Emedan han anfag fig trygg genom afftändet war han mindre pa watt emot fig sjelj. Han ansaa sig ide behöfwa neka tig den trösten i jin olycka fom ban fann i den bittra njutningen, att påminna fig flydda lyckliga dagar. Langt ifrån att stöta bort den liufwa bilden, utstracte han sina armar emot den. Han undwek sina unga kamrater, bon fökte ensligheten för att uti windens harmonista fuckår i tågwerlet aterfinna minnet af denna älskade röst. Under de langa walttimmarne höll hon Gouom f. på däck; han rejte med henne i dr tarnes leende land. Dessa timmar, hwilka ana binga sjömän afsky, fann han korta och förtjnjande cih ban wäntade pa deras återtomst med den seberlifa otäligheten hos cn ung älstare fom begifwer fig till sitt första möte. Följden war att sedan Charles Sanson be Longoal seglat från Nya Frantrile till Antillerna, från Antillerna till Tonlon och fran