Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 2

Pierre Bossier fortfor. Han tillade att hans dotters förening med hans fattige systerson hade warit hans käraste önskan, och att ansag ledan han hade frågat Jean Baptifte hwilken qwinna han wille wälja till fin maka och denne hade nämnt Colombe, dens na dag hade warit den färaste i hans lif. Han imoe med den förklaring för dem som åhörde honom, att han hade fwarat få fom man wäl kunde förutse och att man bor de stynda fig. Giftermalet skulle förfiggå om fjorton dagar. Pierre Brössier hade ännn icke slutat, då den unga slickan ugpsteg från fin stol, och för rebärande ett hastigt illamående begaf fig upp på fin lammare, der hon gar fritt lopp at fin sår ta, som ett ögonblick war nära att qwaijwa henne. Hennes far ansäg denna rörelse såsom nå nägot helt naturligt hos ett ostyldigt barn, som för första gången fick höra talas om ordet I gif forn Ä ul. MNahända hade han blifwit af annan tanle, suit h. an hade kastat en enda blick på den unge mannen som satt der nära nog beröfwad pa fur stol sasom om fmärtan tillintetgjort honom, allt emellanåt farande med handen öfs wer pannan, fåfom om han sötte frigöra fig frun nagon förfärlig tanke; men Pierre Bros fier och Jean Bartiste Hade börjat afhandla wilkoren för äktenskapskontraktet; båda mora de Picarder och få nära än slägtskapen war, uppe togos hett och hallet af den affär de nuhas de för handen. Nagra ord wexlades med Columbe och den seber som under hela natten brann i Charles blod atergåjwo honom hans fordna energi. Följande dagen afbidade han den timma då ex