Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 1

Sasom om han hade styggat tillbaka för de förebråeljer hans efterkommande möjligen fjfulle anse sig befogade göra hans minne, hade Charles Sanson före sin död dragit försorg om, att hans porträtt blef uppbrändt. Ett onödigt försigtigbetsmatt! Traditionen har så troget bewarat hans bild ät efterkommande, att jag endast behöfwer tillsluta ögonen, för att jä dessa drag, hwilka min far sa ofta stildrat för mig, att antaga form och lif, och den dystra skepnaden af den gamle officeren wid Boihåeres regemente star lifslefwande framför mig sasom wore hans dild öfwerflyttad på duken med en Rembrandts pensel. Man inser lått att, händeljerna i Hans lif, ja, de minsta detaljer i hans lefnadshistoria icke äro odekanta för mig, oh jag eger dessutom i familjepapperen mycket angående honom Om afsigten med dessa memoirer icke warit annat än en spekulation, såsom någon klanske welat antaga, eger jag i dessa familjepapper en rik grufwa, ur hwilken några af wåra bes römda romanförfattare skulle kunna hemta stoff till en af dessa romanesta hjeltedikter, som föra läsaren ändatill tionde delen, utan att intresset förswagas. Men jag har aldrig tänkt på något sådant, utan warit angelägen om, att få fort fom möjligt fonma till det werkligt farafteriftiffa i detta arbete, till de upplysningar jag lofwat meddela öfwer åtskilliga af wåra historiska dramer och isynnerhet öfwer 1793 ärs martyrhistoria, för att göra läsaren bekant med mina egna olyckshändelser. Jag utgallrar ur Charles Sansons historia allt hwad fom ej är behöfligt till förklaring öfwer hans otroliga beslut och beträffande alla episoder i hans äfwentyrliga lif, hwilla icke