Helsingborgs-Posten – 31 december 1863, sida 3

öladde mig fu mrcket, då jag först sag det som ingafwo mig fa ljufa A od drömmar om wenskap och huslig sallhet, men som nu innedaro eft han i hwarje botftat En hel wecka lug jag till sangs, men pu Qt tonde dagen steg lag upp och gick ut. Sedan denr har jag jett många fönntimmer till och med min sörsta sulhitkå, fru A, har jag of ta träffat och kan tala 9 henne och bennes man utan att stamma etler blelna.. sag har statt fadder till åtskill iga mna Herrar od uvune sellfer A, hwilka alla hafwa sin mors blaa dgon, jag bar lärt dessa små att äalska nig och en gang då jag dör, skola de bl ifwa mina arfe wingar. Sielf har jag fattat afsmat för det älta standet och kommer enligt all Januolithet att dö fom en gammal unglarl. Härmed slutar jag beråttelsen om min nys ärsafton och will endast gifwa mina läsare det dDdamenta radet att ide uppssjnia ett frieri till näfta nyär ty då fon det hända dem somt det hände mig och det är alltid bättre att företomma än förelommas, sawida man ide om attenffabet säger detsamma som pafwen Bonifacius pu siutsängen fade till jur bikttfader, da denne talade med honon om Abrahams sköte: — Ddet blir ett få mycket större nöje, ju längre det uposliutes.