Helsingborgs-Posten – 29 december 1863, sida 3

— — rande. eandoborfdiaaen och 25 sdrift varen). ( (Öcksa ett minne från Bohuslan.) Uti förstaan eller trerpuppgåaugen, om man så will, til landskanslict i Göteborg, star, etler stod atminstone ör några tiotal år sedau, en gammal stenbank, på hwilien — naturligtwis under nödig bewakning — personer, som ratat i swarare kollission med gällande författningar och konungens befallningshafwandes myndighet, tillätos att taga plats, till dess den närbelägna dörren öppnades och den barste wuftmäftarens stämma bjöd den ene efter den andre mältomna in tili nitil hr undspöfdingen of filten de alltid erhöllo en strapa, och merändels fri förtäring 1 fritt husrum — pa lanshättet. Tenna simpla stendänk Har haft sin historia, Ban ocksa. Den stod i fordna dagar inombhus. Ten stod till och med i konung Car ! Custafs döds rum d. 13 Fedruari ICO. kastande fin på bädden i den fitta lampens ynd, med Huke vade puljar och kallswetten på pannan, tecknade Warschaus oh Delternas bjelte åt de fringstående, att de stulle flytta honom ur bädden upp vå denna bank. Nagra ögonolick derefter utandades pa stend )änken Swerges nuttigaste lonung, såsom eröfrare detraltad, fin sista suck. Mången kan möjligtwis tycka att detta an förande är en fri fantasi. Wi hanwisa då till Granbergs Götedorgs historia, fom har nagra ord om den saken, fast det just icke egenrligen hör hit. Men på denna sten fatt år 1836 eller 1837 en ljus pojke — tunde wara få der omkring 50 är eller nagot deröfwer; ful, trasig, nylter och argsint. Det war en fåhund töolt lösdrifware. Ena benet slank ide få qwickt med fom de andra, då han med botten på sned, knölputen i näfwen oc en liten pase På ruggen dangde framat pu de bu shusläneffa gangstigarne för att betttrn. Hwar han fom war han dock tämmeligen wältommen, ty han bade mycket att des rätta om slaget wid vepfid och om de kanalje fransoserna och den bejaren Cardell och fen om den rare flråftarlen Edenhjelm, för ji tillade Han ofta mid fin panegyrik öswer den sisnämude, för fi! det war juft han fom fom menderade de batterier, som gjorde susen på Hal: lethor, han mar då bara major då, den der firoffarlen. Cudaft på Tjörn war den stackarn mindre wälkommen, enär ban. I ir att finna genwägar emellan der mänga iplioda byar och gårdar, öfwade det siemma dådet att trafla fig öjwer stengärdesgärdarne, hwarwid esomoftast nedrasade en mängd steu, fom det aldrig föll honom in att lägga tillrätta nen och hwiltet i fin ords ning hade till följa att fosforna och guishul tingarne följde der; iger slagets sagoberättare dad i bål efter in i petatislandena och bönäfrarne. Wan öfwersäg dock med hans ofog, till dess han slutligen ösfwade deti mu:: ka en namndemans Gaut och stör. Da olef göter tnipen och fom lösdrifware införpasjad till kon. besallningshafwande i Göteborg — och det är ) Ur Jllnslrerad Tidning.