Helsingborgs-Posten – 29 december 1863, sida 3

gjorde i alarm. Kort derefter rymde jag äfwen sielf och har fedan dess fört ett bättre Lif. — D a gläder mig att höra — gläder mig mycket, jade 3 FVilip, be jag happas ni fortfar dermed. Eolen går ned 05) det är tid för of att återwända hem. Will ni gå med of. — Oct ffulle jag gerna, men min wäg lig ger åt ett annat ball. Jag wiste att Hinkson lig begrafwen någonstädes här och wille gerna se dens raf fom mcd sin feeftande tunga före ledde mig att beträda brottets och farans stig. Sarmål wi träffas aldrig mer. Då han oid förbi Philips fon, hwilken ännu lette wid stranden, stannade han oc lade fin grofda hand på hans linsa lockar. Mary ifondade fram några steg, sägande: — Tönt, om han skalle taga honom med fig! Men hennes fruttan war ade endast ett gens blid. Han gick widare innan orden bunnit öfe wer Hennes läppar och några ögonblid bercjter gled hang båt snabbt öfwer de glänsande wå gorna. N cv (Slut)