Helsingborgs-Posten – 29 december 1863, sida 2

T— —— — ifet finnes nog igen i morgon och då wifar det fig att Han ide blifwit fårad mars fen af nägon knif eller dolk. — Ni misstar er. Litet finnes ide igen, der på will jag wåga hundra mot ett. Der gar en häftig ström och den kan föra det med jig uti hafwet innan i morgon. Men allt detta är gagnlöst. Säwida ni ide har lust att blifwa fängslad som missdådare, måste ni tänta på nås got medel att undkomma. Det är omöjligt. Jag met ide hwar jag stall funna dölja mig, och jag fan icke möta nås gon menniska på tolf mils afstånd härifrån, fom icke känner mig. — Så här dags behöfwer ni icke frukta att möta någon. Alla ligga nu i i fina sängar. Jag wet ett ställe der ni fan wara i säkerhet. — Hwar då? — Smbord på Fiskmåsen. Wi behöfwa folt och om jag icke misstager mig, skulle ni lunna blifwa en få dugtig sjöman fom nagonsin tvampade på ett däck. Wi äro segelfärdiga och wid midnatten ämnar Fiskmasen utbreda fina hwita wingar för brisen. Kom, ni har icke tid att betänka ev. Ni måste genast besluta er, ontin gen will ni lemna detta ftälle eller stanna qwar och afbida följderna. — Ett ftälle som står i dåligt rykte fan Exaps past wara säkert. —Zag skulle tro att baden på ett få wackert fartyg fom Fistmåsen är lika aktningswärd och wida säkrare än det ställe der ni blir inloges rad om ni stannar qwar här. En häftig och smättsam strid uppstod i Phi lips själ då han täntte vå Mary Enfield, men tanten på wanära och en sannolik död afgjorde hans beslut. Han war ossyldig och Han anfåg det wara fin pligt att bejpara få wäl fig sjelf