Helsingborgs-Posten – 24 december 1862, sida 2

— Helt enlelt att ni ide får gå dit i afton. — Vag wet ide något som slulle funna hin dra mig. — On ni tager ett enda steg åt det Håll der Bon bor, är ni dödens man! — Det återstår att bewisa, fade Phil. Marsden. Jnnan dessa ord woro nttalade, blixtrade ett stal i det klara månljuset, nen innan Ryan Hinkson fick tid att santa fin höjda hand, ryck tes dolken ur den och kastades i strömmen. — Ni undkommer mig icke få lätt! utropade banditen och ansträngande sina krafter till det yttersta, försötte han stuffa Philip öfwer tlippans kant. En förfäriig brottning började och Han tycktes nåstan uppnå fin afsigt; men då Philip fönde krafterna öfwergifwa fig, gjorde han medelst en förtwiflad ansträngning fig fri från fin motståndare, just då han war nära afgrundens bredd. Emedan denna kraftyttring ä Philips fida kom alldeles owäntad, war Hinkson icke på sin wakt. Han fick icke tid att fatta säkrare fotfäste och hans försöt att Hålla fig fast wid en busle, då ban märkte fig swäfwa öfwer af grunden, mar förgäfwes. Ett wildt genoms trängande siri hördes, ett tungt fall och allt war tyst Philip kröp fram till kanten af bråddjupet och såg ned, men mörtret war ogenomträngligt. Med hög röft och upprepade gånger fallade han Hintson wid namn, men fick icke något swar. Euedan klippan sinttade inåt mid foten och alls ide hade några kanter, mot hwilka Han kunde slagit fig, förmodade han att han endast förlo rat sansen och i få fall war der ide ett ögonblick att förlora. På kort afftånd derifrån jänfz te fig twärt den branta stranden nästan i Höjd