Helsingborgs-Posten – 19 december 1862, sida 2

Djertat hlappade härdt på wår landtman. Åmofaura öfwerwägbe, hon skulle föredras aa denna nya eröfring framför den unge, fmätftande mannen. Den förstuämnde fick måcträdet. Äumtmannens kompalta personlighet imponerade på henne; hon flöt med stor ffarpfinnigs het från det yttre till det inre, och en iure 1 anna jade: Detta är en man för d dig Hon tog schalen af den unge mannen och gaf den at amtmannen. Ri är wäl få god och Häller min schal tills min tammarjungj u har hjelpt mig af med ti gerhuden. Red största nöje, fade amtmannen och fåg så lycksalig ut. Meu en bedröfwad blick och rodnande af blygjet drog den unge mannen fig tillbafa; hans dom war un afkunnad. Ålack sladade pu hufwudet, såsom mile Han saga: Tag dig i akt, snart skall det gå dig, oror Flock, pa samma satt! 0. En åtta dagars tid förjmäktade Sen Hederlis ge amtmannen i den vetande danföjens bojor; mänget herrligt guldstycke git för hennes kull dels till winhundlare och dels till modister och alltjemt wisste den gode Flock ännu icke om fon wertligen war hans. Detta war ej efter Hans fmal. Han hade drömt jig elt andra följder efter den der wackra början dakom kulisserna; och uppehölls nu med fmå vdetydtiga tarlefsbvetys getjer. Litwäl kunde han ide frigöra fig. Han fom dagligen och gjorde visiter.