Helsingborgs-Posten – 15 december 1862, sida 3

——— på morgonstunden börjar fira göromäl för da gen. Wied sön ntiulen Mar det förbi Flock uppfteg från sin hårda bädd; Hodan war nio. MON ware lof, att natten är öfwerstär en jag är då en rent af förlorad mennisia. å har wäl en gång förr i werlden warit fär min Du stru, då jag Svar bitna: it, men jåfom nu har det aldrig warit förr HE Flock, huru är det nu fatt med dig! Han tömde sin fatietony mycket längjamt, rökte helt fatttiga fin utanilla, under der han funderade. Hl! nu bar jag det! ropade han på on gång. Karlen må ste hielpa mig! Hdilken förl? frägar väf oren. Den gode amtmannen hade för långese edan, dä han war i tvigsgudens tjenst, gjort betar te stap med en ung striftstallaxe och tömt manget glas med honom; han wieste att denne war teaterreferent wid en af stadens tidningar. Han mindes ocksu hurn denne fordom gjorde sig slyl Dia till ala dumma fired, och hope bades allt of honom. Han wiafte hwar skristsiällaren bodde och begaf sig genast på wåg. Herr Flack, vecensenten, war änns ide nppe stigen. Sör tufan! Flock, gamle gosse, lefwer du ännu? Ja, före Flac, men med litet lif, om ej du heiper mig är det snart förbi med mig. Sakta, jafta! bad Ftock, fom ej litet I före undrade sig öfwer den tjocke herrens owanlic ga häftighet. Hör mia endast: J gär säg iag den förtinsande Rosaura Aid dansa ten — —. 2.