ingen i Lissabon börde någonsin vidare talas om honom, eller atersåg den hoga gestalten. kura han i sammetsmanteln, med den tunga guldkedjan, de sondriga strumporna och dammiga skorna, skred fram genom gatorna. Don Alkamar och dess gemål, Donna Ines, hade begge för alltid försvunnit, och tiggarens plats vid hörnet gent emot fann snart en annan innehafvare, man det var icke mer den unge och hggelige och Antonio.