Helsingborgs-Posten – 5 december 1862, sida 3

— r— —————— på galan, emedan jag fattig och utan inslylande. skola i slosande ymmghel påtruga mig sitt guld och sina skatter. då jag synes rik och mäktig! Låt oss icke vidare tala derom! Jag vågar obetydligt för att vinna all. 7Du vågar ditt lif, min vän! Han ryckte soraktligt på axlarne. Kallar du det hf, då man, som ett djur icke har någon annan tanke, någon annan längtan, än att stilla sin hunger, då man suckar efter ett stycke bröd, såsom andra efter ara och rykte, då man anropar Gud icke om härlek, icke om lycka, icke om makt och anseende, utan endast om det, hvarpå hvarje lefvande varelse har anspråk, om födan for kroppen! — Men tyst! Der kommer kaplenen. Jag vet, alt vi äro i öppna sjön, och han vill väl nu veta hemligheten om milt namn Nä, så må då skådespelet börja, om hvilket hittills Gud allena vet, huruvida det blir ett sorgesgel eller ett narrspel. Vi, min Ines, vilja på förhand betrakta det som ett narrspel. Derföre, mitt barn, var munter och smäle, och låt oss skickligt och sirligt spela våra roller.? Och han gick kaptenen, som med vördnadsfulla bugningar närmade sig honom, smäleende till mötes och räckte honom handen, Vi äro på öppna sjön, Sennor, är det icke sä 2 Kaptenen jakade. Ni kommer derföre, alt erinra mig om milt löfte. Följ mig till min kajuta!? (Forts.) — —