Helsingborgs-Posten – 5 december 1862, sida 2

skor och söndriga benkläder, i elt ljudeligt skratt, medan de åter upplyste sin blick, samt förvånande och forskande betraktade honom. Hvaråt skrattar ni?? frågade Don Ålkamar med en konungs nedlåtande värdighet. PVi skratta, emedan vi i början togo er för herr grefve de Sarjedo, tills vi fingo syn på edra strumpor och skor. Men detta är i sanning en undransvärd likhet, och bure ni så herrliga kläder som herr grefven, så skulle hans egen gemål icke kunna åtskilja er från den verklige herr erefven.? Och betjeningen omringade Don Alkamar. och utbrusto alltjemt i nya utrop af häpnad och förundran. Amnar grefve Sarjedo dröja länge i Lissabon? frågade han tankfullt. Blott några veckor, ty konungens nåd har utsett åt honom ett nytt äroställe. Grefve Enrigues de Sarjedo är af Don Pedro vald till vicekonung af Indien, och skall inom några veckor afresa dit, sedan de dertill nödiga förberedelserna hunnit slutas.? Inom några veckor,v mumlade Don Alkamar, i det han tankfullt gick vidare. Don Enligues de Sarjedo behöfver några veckor, alt bereda sig till sin resa. Nen jag. fortfor han med ett listigt leende. jag behöfver blott några timmar dertill. Hvilken lycka är det icke dersore för mig, att icke vara så rik som grefve de Sarjedo, den nye vice-konungen af Indien! Om aftonen denna dag återvände Don Alkamar utan guldkedja och sammetsmantel till silt palats och sin gemål. I stället för dessa bar han en enkel, men slåtlig drägt, som utomordentligt väl anstod hans ädla figur; hans hår var krusadt och friseradt, hans