et disciplinwidrigt fött tillwälla fig bee 5 rätt. — Swensk krigare i Unionsarmien. Wi äro satte i tillfalle att i öfwersåttning meddela följande skrifwelse från drigadgeneralen i Förenta Staternas tjenst Bane Butterfjeld til Nongl. Måaj:ts m inihterrestoent i Washington. ptomacarmsen den 24 Dit. 1562. Grefwe Piper Åc. Åc. Win bäste herre! Det är en högft hag n pligt jag går att uppsvila, då jag ver att få fäfta eder up ppmårts samhet på öfwersten mid 20 friwilliga HC yorf-regementet (kapitenen i swenska avmeen) Ernst von Begefa?s tapperhet om utmärtta uppförande. Somi ni ioet, tog öfwersten (däwarande mes joren; von Vegesack affted från den befattning, ban i Förenta Staternas tjenst innebade wio fastningen Monroe, af senttan att han eljelt skulle bliswa förjatt i owertjambet under fåle taget på halfön. Han anstaltdes Oför töjwabt ånyo af keigsminisiern och utsags att göra tjenst hos mig. linder faktningarne wid Hannover Court Pouse och Åkär rtnn åvag Uate han bet största mod och det fappvofte uppförande, ländande dade honam sjelf oc hane fofterland till ära Jag bar pu det mest hedraude sätt onnämnt hönon i de officiella rapporterna till mina förma Jag anser mig litwäl icke hafwa uppfyllt ale la de för bindelser, i hwitta jag står till Honom, förrän jag meobetat eder och genom eder, hans Konuug och demmawarande kamrater detta ips tyg om hans högst utmärita tjenstgöring, s14 rande för Hon om lika mycket jäsom krigare och gentseman, Sedan beksa tilldragelser Har han blifwit ocfordrad till befälhafware för det 20:de regementet från Åenyork, och jag tetwiflar icke att han sortfarande ifall kseöra bude sig och sitt land uuder striden för den ärosulla fal fom han omfattat. Jag bar med utmärtt bögaftning aran wara eder Dane ntterfield, brigadslrden — Följande wackra poent af Nybom uppfiftes wid de omnämnda sseietesssettaller som I Ce sterås, nyligen gifwits för de nödlidande : Fin land : En gång, när for på ledungatäg, Ett barn, Jör euln idt och naket jag säg, Som bad till främmande gudar; Jag tog bet och wärmde det opp i min farm, Det gafmig fin förl ef, en moders namm, Gud Finland ewigt wälsigne! Wildinnan af wägen, af obruten mark, Fu bragtes till dopet, blef stor och ble? starf —6 stön i de främmande Magen: Som slogarnas lo mur hon skarpsynt och fri En jträng, en jungfrutig naturpoesi, Gud Finland ewigt wälsigne! ö Högboren hon sramgick med drottninglik gång, Förtegna I änsl or hon löste i sang. Af fäsaa af underbar fägring; Som guldfanden glimmar i spegelblan wäg, Det vitajte själolif i dagen då låg, Gnd Finland ewigt wäljigne! Snart fanns blott en ande hes dotter och mor, En tanke, örnlik, widtsa:nnande stor, En blick, som läg werlden i synen; När framåt till idel segrar det bar, Hon förde mitt kända, mitt stolta standar, Gud Finland cwigt wälsigne. Och alltid der hetaste striden stod, Dit tond bon jom blixten och bjöd på sitt blod, Der höll bon, ovudblig standmet; Och fen på det slagfält wi sjäördade nyss, Hon gaf mig en trohetens brinnande tyss, Gud Finland ewigt wälsigue! En starkare trohet aldrig jag fann, dn den, fom i bel iga flammor brann J det Finsta bjertat, det rika; Wår kamp war gemensam, wår lust som wår nöd, Ett lif blott wi lefde, wi dogo en död, Sud Finland ewig wälsigne! ang 9 da äll När sist war inne. wår dystraste dag, Stod stöldjnngfrun än och med härjade drag Häll swenskå baneret i handen; Hon smette, hon kysste dess duk som en brud Fören hon gick art lyda sitt ödes bud. Gud Finland ewigt wälsigne!