Helsingborgs-Posten – 1 december 1862, sida 3

net och deraf kan man icke lefva. Jag ör fader och mo0lsetlos, ingen bekymrar sig om mig oakladt mitt stolta och förvama vani:r, och jag skulle hungra ibjel om sag icke genom mina handers arbele fortjenade mitt brod! Vredgas derfore icke på mig, Don Alkamar. all jag ar en atvätterska. var heldre missnojd ned mina anor som bragt mig hartill! Don Alkamar tog den unga fickan narmare intill sig och lade vänligt sin arm omkring den skona gestalten. Jag skulle vara ond på die, hviskade han, Ånej. jag beklagar dig och har kommit hit, för att befria div från denna förnedring. Jag har kommit hit för att hemta dig från denna usla kammare till mitt palats. Donna Ines de Mendoza, jag tillbjuder er min hand. Vill ni blifva Don Alkamar de Centnros y Cavallos? gemål. Hon såg upp till honom med djup hanryckning och dolde sedan sitt rodnande ansigte vid hans bröst. rhonna Ines. vill ni blifva min maka, frågade Don Alkamar vOm jag vill det. hviskade hon. Ni vet al att jag långe älskat or. Han tryckte henne eldigt i dn famn ech såg ned till henne med en säll kända tan kände inom sig huru högt han värderade ines och föredrog hedne framför många andra konungarikets damer och huru stolt hon skulle vara att blifva den sista grenens af en så förnäm stam, maka. Men karleken hade det varit som fört honom till henne och karleken förlät henne, att how räknade tjugo anor mindre än han. Han bojde sig ned och tryckte en kyss på hennes rena, jungfruliga panna.