—————— —— — de sis om. Hennes mörka oga lägade uf vrede, en elodandburpyarrodlnad Åyted sia öfver hela hennes ansigle. Men då hon igenkände Dun Alkamar, log hon så mild! och helsade henom med en sortrolig nick. Gud morgon Dona Ines de Mendora?, sade Don Alkamar hogtidligt, under det all han räckte henne sin hand. Hon aftorkade hastigt sin lilla hand och lade den i hans. Don Alkamar kyste den med vordnad och en viss värdighet, Såsom befann han sis i drottningens palats och hade af hogstdensamma fått tillatelse tilll en handkyssuing. Donna Ines de Mendoza, sade han, ynvad är det ni sysselsätter er med så biltida på morgonstunden 2 vjson log och såg med förundran på hans allvarliga, vackra ansigte. qag tvattar, sade hon. roch hvad tvättar ni 27 20, jag tvättar något ät mina kunder och skall hafva det sardigt tills i morgon, for att få mina penningar derför. rponna Ines de Mendoza är tvätterska?. sade Don Alkamar sorgligt, under det all han lät hufvudet sjunka ned mot bröstet. nja visst, sade hon, mina forläder voro mäktiga och stora herrar, de bodde i ett slälligi palats, och — vpe voro grander af Pottugal, afbröt Don Alkamar högtidligt. De kunde liksom jag med betäckt hufvud visa sig för sin konung. Men min farfar och min far gjorde det icke, ty de hade icke penningar nog för att betala en hatt med plymer på, än mindre kunde de visa sig hofvet. Vårt stamtråds auor hafva ej lemnat oss mera öfrigt an nam