Helsingborgs-Posten – 28 november 1862, sida 3

Bref från Finland. Jfrån Wäktarens korrespondent i Finland meddelar följande: Symad hungersnöden härstädes beträffar, så upptager den allt fortfarande såwål styrelsens fom hwarje rättänkande medborgares håg och trafter. Herrens hand, så wida den skönjes i naturens srafter, har också legat särdeles tung öfwer oss. ty ide nog med att grödan på mars fen bortfrusit, utan har afwen den ena jpanmälslasten efter den aadra gatt förlorad mid måra kuster. Detta oaktadt begunna, enligt hwad tidningarne weta att omförmåla, fpans målsoehofwen i de nordliga trakterna jmånins gom att fyllas, och frågan gäller då blott, hu ru de nödlidande, ofta på ganska längt afständ ifrån fuftftiderna, skola förmå lösa samt till fina hemorter bringa saden. Den brödföda, fom af dem, hwilka nöden härdast träffat, bes gagnas och hwari ingår, utom frostskadad fåd), äfwen talldark, halm eller hö, är of få mälnjes lig, natur, att dess blotta asyn redan fan mere ka illamående. Sjukdomar, uppkomna af den förståmda sadens begagnande, lajwa ocksa här och der redan börjat wisa fig, isunnerbet drag sinka med åtföljande fallendefst, wansinne m. m. En ersättning för allt detta elande gifwer oss Herren deruti, at: Han allt mera oc mes ra nåra oc fjerran öppnar menniskors hjertan och händer för lifars nöd. Öwad sarslildt swenskarne gjort för wåra nödlidande landsmän, stall endwar, fom ömmar för de hungrande, med tacksamhet minnas. Den 14 Rovemder 1862. A. ro Lr — esse ee Fö oh