——— —— — — — — c——P——— Hänryckt slöt majoren henne till sitt bröst. vyyu har förekommit en varm onskan, som sedan vår sorbindelse ej lemnat mig. Jag : vet till hvad du egentligen anvandt de honoraier du emottazit. livarken du eller jag är road af ett yppigt lefnudssatt; vi inskränka våra behof och din handkassa okas, hvilken du använder som du behagar. Födelsedag, namnsdåg och Jul gifva mig tillsallen all på elt gentilt sånt, ullade han skamt-— samt. uppvakta med det, som din garderob kanske fordrar? Octavia blef sill löfte trogen, men vi vilja ej förneka att hon under mången ledig stund nedskref, hvad som inom hennes hufvud möjligtvis kunde uppstå; hon visade det endast för sin man, som med godhet och öfverseende genomlaste hennes hjernas ingilvelser och hennes hjerlas utgjutelser. Fröken Cornelia fann för godt att aflägsna sig från orten, och huruvida hon i en annan trakt fortsatte sin bana, har oss icke blifvit berättad; men det arbete, som Oetavia för ett år sedan sålt, blef vid denna tid synligt och straxt efterfoljde en recension i tidningarne. Hennes sist utkomna formenta roman hade man i friskt minne. Den nu ifrågavarande, som egde sina verkliga förtjenster pedömdes mildare och rättvisare, mer en och annan skarp anmärkning måste författarinnau emotsaga. Emelllertid hade hennes litterära rykte, som för ett är sedan omgafs af en klar strålkrans uu falllit som en grann säpbubbla. Men hvilka voro de, som nu strängast bedömde henne? Jo, hennes eget kön, de unga flickor som med så mycken begärlighet försett sig med Octavia-band och Octayia-shawlar,