Helsingborgs-Posten – 21 november 1862, sida 2

Blåästrumporana. SEILII1 af lII... (Forts fr. ar 132.) VII. På en utskjutande udde af Rettern låg det täcka Amalienborg med utsigt åt den vackra staden, och med de uladaste kanslor atersäg majoren sitt barndomshem; ty fru K. hade hyrt ett par rum, på detta stalle, då kalladt Wik och tillhörig en handlande i3staden. I sednare tider hade assessor L. tillhandlat sig detsamma och efter sin hnstru benamnt det Amalienborg. Pet smakade val att andas landtluft, och mojoren strofvade dagligen ikring de narbesagna angarne. der alltid något vänligt barndomsminne kom honom till motes. Men något fattades i hans trelnad; hvad detta något var, ville han knappast tillstå for sig sig sjelf. Nar han, hvilket sallan hände, talade med sin syster om friherrinnan kalJada han henne, nu som forr, Blåstrumpan, och ville aldrig högt medgifva hennes värde. — hroken Cornelia var, om mojligt, ännu inuställsammare än hon förut varit. Om han — — — — —— namut en färg, som han företrädesvis äalskade, såg han, några dagar sednare, henne