Helsingborgs-Posten – 17 november 1862, sida 2

Blåstrumporna. SkI11 af H.... (Forts. fr. ar 132.) Knappast voro några veckor förflutna, forran en obetydligt händeise hade upptackt, alt friherrinnan 2. var foörlattarinna till alla de arbeten, som buro strman: Fillipa. Hon hade blifvit berömd i tidningarne, alla äfiades om att få göra hennes bekantskap. De unga flickorna isynnerhet voro färdiga att böja knä vid hennes fotapall. Hon blef på modet. Under vinterns lopp utkomma: Octavia-shawlar och Octavia-band. Modehandlerskorna försardigade negligeer å la Octavia, hennes sist utkomna roman blef amnet för en pjes, som gafs på stora teateru. Men hon sjelf kände ingen glådje vid all den ara hon skordade; hon hade af innersta hjerta önskat att bibehålla sin anonymite, och erfor en verklig obehaglig kansla, då hennes rätta namn blef framburet i dagsjuset. vTro mig, sade hon till sin vän, snart nedgår min sot, och fixstjernor uppkomma, som helt och hållet låta publiken glömma mig. kritikens svärd lyfter sig kanske förr än någon anar mot den stackars Filippa, och det styng, som det kan gitva, sårar längt mer än. smickret berusar. Så känner ät