reckna upp orden i ditt minne, Amalia,? sade hennes man. vjag har hört för många sådana ord, for alt kunna glömma dem,? svarade hon. Emellertid skickade fru L. ett bud till boklådan och låt hemta den nyss omtalta romanen. Major K. hade den vanan, att sedan han lagt sig alltid läsa, en eller två timmar. Sedan han intagit sängen såg han )Pupillen och Förmyndaren? ligga på det lilla bordet, som stod bredvid honom. Han tog den helt likgiltigt och började lösa. Tornuret slog timma efter timma, och majoren var fängslad vid sin bok, som fången vid sin boja, dock med olikartade känslor. rpet var tusan hakar till talang, utropade han högt for sig sjelf. Haren qvinna verkligen skrifvit detta??? Det blef morgon och just som pigan kom in för att elda i kaminen, slutade majoren sin roman. Når man en timme sednare samlades vid kaffebordet frågade assessorskan: yjar min bror sofvit godt i natt ? ryu var så god och forsåg mig med aftonlektyr.? rsSom kanske påskyndade din sömn ?? afbröt assesorskan. Icke utan förlagenhet svarade han: rJag sasinado vid den strunten, så att jag har legat som en narr och läst hela natten. Ingen blund har jag fått i mina ögon, och det tackar jag dig icke för.? vpu ogillar således arbetet? frågade IL. Nej, majoren sade ogerna en osanning. ppen är väl skrifven, det kan man ej neka. Men förfaltarinnan har vällatit mången gryla