tro, det en manlig författare från sin penna frambringat detta alster, så rask, så djerf, så ledig är stilen. Intet känslopjunk, som oftast utmärker våra författarinnors skildringar, genomgär denna roman. Karaklererna äro lecknade med sanning, tankarne, slundom nya, alltid rena och adla; och vi skulle vara lacksamma, om vi af samma sörsattarinnas hand snart egde ett lika godt arbete i förväntan.? Cornelia lemnade rummet och majoren utbrast: y-u tror hon säkert att jag friar i morgon, ty nu inbillar hon sig, att vi anse henne tom moder till nyssnämde arbete; men om det vore en gång lill så mycket berömdr, så ville jag aldrig gifta mig med en qvinna som skrifvit en enda tryckt rad. Nej, då gifte jag mig heldre med en hushållerska. Assessorn skrattade. pylor du Adolf, sade han, vet du hvad som just nu föll mig in? y-!-ej. jag har ej den förmågan alt kunna genomskåda herr osse-sorns tankar. vy)ö lyda så, återtog denne, att major K. blir säkert gift med en författarinna.? Nu kastade majoten, som just icke alltid hade de mest belefvade ätborder, tidningsbladet i bordet. vÄr du galen,? utropade han, som tror all jag vid 40 års ålder skulle begå en sådan dårskap? Om jag någonsin sunne en sådan qvinna som min mor, så kunde hända att jag gifte mig på gamla dagar — men som det omöjligt kan ske, så grånar jag som ungkarl, och på sanningen häraf vill jag både lelva och dö.?