Vv, Vid jultiden voro tidningarne uppfyllda med en mängd bokannonser och recensioner ofver nya litterära arbeten. En afton, då assessor L. och hans svåger tillika med Cornelia slagit sig ned vid divanbordet i Amalias förniak, der Aftonblad och Dagligt Allehanda lågo om hvarandra, utropade assessorn: ySe här en nyss utkommen roman, som i ÄAstonblaldet är serdeles förmånligt recenzorad. phuru heter den? frågade han hustru. Pupillen och Förmyndaren af Eilippa.? Du är Octavias firma,? tänkte hon, och en lätt rodnad höjde sig på hennes panna. yJag tor du roduar,? yttrade assessorn; vman kunde sannerligen tro att du sjelf skrifvit der.? y-ej, min goda vän, slikt befattar jag mig ej med. a rkanske detär fröken Cornelia?? inföll majoren, med er skälmsk sidoblick på sin sväger. Hon nekade, mer minen som åtföljde orden gaf en bestämd anledning till den formodan att hon skrifvt den. pÖFröken har skrifvitden, det är pålagligt, sade L. Fröjda sig nu åt den arosulla re.gensionen; och han uppäste den högt. — Sedan referenten först redujort för planen i arbetet, slutade han sålunk: vom ej detta arbete egde på sitt tilelblad et sruntimmersnamn till signatur, skulle ma vara srestad