Helsingborgs-Posten – 10 november 1862, sida 2

na kamralers såilskap och i sin mors, skulle knappast trott det vara en och samma person. Alt förena denne käre son med Octavia, var moderns älsklingsplan, ehuru hon dervid icke rådfrågade sin systerdotters hjerta. Octavia egde icke böjelse for någon annan, men hon hade hort åtskilliga berättetser om sin kusins forhällande under akademitiden, som ingalunda höjde honom i hennes tankar. En oerfaren, ren och oskyldig ficka, som icke känner horn mycket ondt det finnes i verlden, ryser ovilkorligt vid de forsta skildringarna deraf, och den make, åt hvilken hon skulle vilja egna hela sin lefnad, vilt hon tillika skänka sin sullkomliga hogaktning. Hennes moster bestormade henne med böner, Gerhard, som fattat för henne denna slags kärlek, hvilken uppkominer lika hastigt som den förgår, låg vid hennes fotter och besvor henne att blifva hans maka. Ålt till hans mor säga sina belänkligteer, kunde hon icke, men till honom sjelf sade hon öppet och utan förbehåll allt hvad hon tänkte. Han gret; i de mest rörande ordalag beskref han sin ånger, och slutligen vidrörde han den ömmaste strängen i det qvinliga hjertat: att hans andliga välfärd berodde af henne; med henne. skulle han blifva on ny menniska, men utan hennd — en djefvul. Nu kände hon sig besegrad och gaf honom sitt löfte. Mor och son påskyndade brölloppet. Gerhard Z. skulle helt och hållet öfvergifva tjenstebanan och bosätla sig på sin mors egendom, han sköta den yttre hushållningen, och hans hustru. den inre ekonomien. Dessa planer vorkställdes; Gerhard var tjugosex och Ootavia tjugo år. Ett år efter denna förening afled