Helsingborgs-Posten – 10 november 1862, sida 2

vDet år alldeles icke hobegripligt, som du behagar såga. Jag grundar mitt omdöme på erfarenheten; jag har sett en mängd qvinnor, som affekterat kunskaper och bildning, skulle farit med att vara författarinnor, och ingen enda af dessa har varit hvad qvinnan enligt min öfvertygelse bor vara. Nej, kom ihåg vår mor — mians du henne? vskulle jag ej minnas henne,? sade hon vekt; men skola då alla rätter, för att smaka vål. vara tillreda på ett sätt? Alla författare böra då hafva enahanda stil om man skall gilla dem; med ett ord, den ena kladningen mäste vara skuren i precist samma form som den andra, eljest duger den icke.7 Sådant der mischmasch har jag hort många gånger och skulle kunna svara derpå, om jag fann det löna modan; nu orkar jag sannerligen icke lermee Berätta nu alla de underbara ting som händt friherrinnan Z., på det ati det sedan må vara slut.? )Octavia X. förlorade som helt spåd sin egen mor; hennes far gaf henne snart en annan (Cornelias moder), som blef för henne styfmor i ordets egentliga bemärkelse. Hennes moster, enka efter Baron Z., som såg huru icke allenast varvårdad utan äfven misshandlad den stackars flickan blef, ryckte henne ifrån föräldraboningen och skånkte henne icke allenast ett hem, utan äfven den innerligaste moderskarlek. Friherrinnan 2. egde en enda son, hennes asgud, som hon trodde vara ett mönster för sedlighet och dygd; men de stackars modrarna blifva ofta nog förda bakom ljuset, och unge Z., likasem sina medbröder, afvek rätt ofta från ordningens föreskrifter, och den, som sett honom i si