ett enda steg för sina medmenniskor, och utslaget blef detta: min mor kunde ingenting af allt del der — och hvem liknar henne ? llan hade, som sagdt är, sett många bildade och äfven såkallade litterära qvinnor, men hos de sorra funnit en bildning, skef och falsk, och hos de sednare lånet storre egenkarlek au snille. Å Sjelf egde han ett ljust hufvud, grundliga kunskaper och en klar och saker blick, med hvilken han, då ej fordomen styrde honom, skådade djupt och säkert in i menniskohjertat. Hans redbara karakter och oforvitliga vandel hade förvärfvat honom aktning och anseende jemte ett hedrande namn. Änau hade han icke för någon qvinna fattat en allvarligare bojelse och aldrig varit fristad att uppoffra sin frihet, ehuru ungkarslifvet började soresalla konom tråkigt och ensligt. — Nåst efter hans mor, som langesedan hvilade i grafven, var hans syster den qvinna han mest värderade; nu, då han nyss begärt och erhållit afsked, hoppades han att i henves hus tillbringa en angenäm vinter. Hans helsa, som en längre tid varit vacklande, hoppades han nu skulle ålers allas, och till våren ampade han att med sin syster och svåger flytta mt till deras vackra landtstalle och sedan längro fram på sommaren soretaga en resa åt någon badort, Trakten kring J-g var honom kär; han var född icke längt från den goda, oss vä bekanta staden och hade tillbringatg nejder många glada och lyckliga da — —