— —— — — vJa, 200 rår bko, som icke är för mycket, när man bor i staden. Om jag, som min slackars Amalia, skulle vara dömd att dagligen och stundeligen hålla henne sållskap. så ville jag inte ha henne i mill hus, om hon betalte en gång till så mycket.? slennes lärda syster vore ej för god ait dragas med den bördan.? nsjon är alldeles ingen börda,? motsade assessorskan. ÅJag tycker, fortfor hon, i det hon vände sig till sin man, att du ej behoft förekomma Adolfs omdome, förrän han sjelf sett henne. ypu ser att hon är sträng,? skämtade assessorn. yskall friherrinnan Z., frågade Adolf, näfven ackordera sig in i ert hus? vNej,v svarade L., )hon skall betala för sig hos en garfvare här i staden, der hon för en billig summa får allt hvad hon behöfver.? nylon måste således vara i mindre goda omständigheter, hvilket gör ringa heder åt hennes förläggare, eller hennes skrifter. Jag vet ej hvilkendera som har felet, tilllade han ironiskt. nhur kan man vara så orättvis,? anmärkte L., vmot en person som man ej känner, och du vet ju ej en gång, om det år sannt att hon författar??? vJa, visst är det sannt, fast hon gör sig till och vill behålla anonymiteten. ypu skall en dag få höra hennes historia, och då få vi se om ej din prevention ger med sig.? Man samlades nu vid middagsbordet, och vid åsynen af fröken Cornelia X. tänkte maJor K.: )hon är väl årsbarn med mig.?